Alan Luchetti

Nu är jag faktiskt less på @LarsCalmfors och resten av våra vördade svenska nationalekonomer. Finns det verkligen ingen i det skrået, utom @LarsPSyll , som förstår grundläggande bokföring och vågar säga ifrån? Calmfors skriver: "Det enda säkra är att en stat som hela tiden ökar sin skuld i förhållande till BNP förr eller senare hamnar i en lånekris.” Lånekrisen uppstår enligt Calmfors när långivarna begär högre ränta än tillväxten, vilket skapar en snöbollseffekt på skuldutvecklingen. Det är 100% falskt. Det visar på en fullständig avsaknad av förståelse för vad en valuta är och hur vårt monetära system fungerar. Nationalekonomer är så insyltade i sina verklighetsfrånvända modeller att de helt har tappat kontakten med verkligheten. Hela Calmfors analys bygger på att en valutautgivare lånar den valuta bara den kan ge ut från den privata sektorn som inte kan ge ut valuta. Läs det igen! Så ser nationalekonomins modeller ut. “Den utbredda underskottsfobin och ränteångesten bottnar i den ekonomiska mittfårans vanföreställning att valutautgivaren måste låna sin egen valuta av den privata sektorn, och att marknaden därmed dikterar villkoren. Verkligheten är den omvända. Det hörs på ordet: en valutautgivare lånar inte sin egen valuta, den ger ut den. Det är marknaden som får den valuta den behöver från valutautgivaren för att kunna betala skatt och köpa statspapper.” Citatet är från min artikel i Dagens Arena. Läs den och bota din ränteångest. Där förklarar jag också varför Frankrike faktiskt sitter i klistret: det beror inte på att landet spenderat för mycket, utan på att EU och ECB tvingar dem att betala den höga räntan marknaden "begär" på de euro landet gett ut. dagensarena.se/essa/krisen-f… Calmfors modeller gör honom fullständigt blind inför faktumet att staten som valutautgivare måste tillgodose icke-statens behov att betala de skatter staten tvingar den att betala och dess önskan att spara valuta som staten med sin politik skapar. Det är icke-statens önskan/behov att fylla på (eller minska) sitt sparande av valutan som avgör hur stort ett underskott (överskott) måste vara för att behålla samma efterfrågan (och därmed produktion och sysselsättning). Fransmännen vill hålla mycket euro. Därför måste franska underskott vara höga. Den trötta ekonomin och höga arbetslösheten är beviset för att underskotten varit för låga i förhållande till önskan att nettospara – inte för höga. “Tvingas Frankrike strama åt ytterligare utan att först minska incitamenten till privat sparande, kommer efterfrågan att falla och arbetslösheten att öka. Följden blir motsatsen till den önskade: sjunkande tillväxt, raserad välfärd och en statsskuld som paradoxalt nog ökar som andel av BNP. “ Läs mer om det här: di.se/debatt/frankrikes-prob… Calmfors i DN: dn.se/ledare/lars-calmfors-f…

Ekonomin behöver pengar denominerade i kronor. De kommer från banklån och offentliga underskott. Statsskulden är i praktiken de kronor staten har tillfört ekonomin genom sina betalningar men ännu inte skatta ut ur ekonomin. När staten bromsar pengaskapandet så landar mer av "bördan" hos bankerna. Statsskuld och privat skuldsättning är så att säga "kommunicerande kärl". Den höga privata skuldsättningen skapar instabilitet och fallhjöd. Hög statsskuld behöver inte vara ett problem - utan innebär bara problem om man av okunnighet gör det till ett problem. För statsskulden är inget lån. Det innebär inte att vi är skuldsatta. Tvärtom. Läs om stycke 2. Statsskulden är våra kronor. Vår finansiella nettoförmögenhet i kronor. Staten lånar inte kronor. Staten skapar kronor när den betalar. Detta håller numera till och med Riksgälden med om (efter lite begreppsmässig akrobatik). De kallar det "okontroversiellt". Läs min färska debatt med Klas Granlund från Riksgälden nedan: nitter.gq/ArnellOErik/status/209…