Johan Grant

1) En sak jag lärt mig efter 30 år som organisationspsykolog är hur avgörande kulturen är för hur människor tänker och gör. Jag har med stigande obehag och oro sett hur en statisk och död symbolkultur har börjat ersätta en mer levande kultur: En chef som pratar om värderingar men inte finns där när det gäller. Skolan som talar om att de ser hela barnet, men aldrig ser ditt. Föräldern som ger barnet allt, utom vad det verkligen behöver. Den trevliga arbetsgruppen som inte löser problemen. Politikern som betonar trygghet på ett sätt som gör att du känner dig otrygg.

Tonen hos ETR är märklig. Hon låter som en elevrådsordförande - försöker låta bestämd men känslan är osäkerhet. Och det är inte konstigt…

Elisabet Thand Ringvists ledarskap sätts nu på prov. Jag tycker hon ofta pendlar mellan pragmatism och principfasthet på ett sätt som känns ostadigt - tveksam om hon kan hantera krafterna internt i det här läget.

När @HelenaGissen ska kommentera Åkessons besked i @sr_ekot "släpper hennes röst". Det är förstås bara hosta. Men för en symboliskt lagd psykolog är det svårt att inte se bilden: Åkesson tydliga framryckning kan vara svår att svälja.

Lyssnar på @jimmieakesson och konstaterar att han fått, och tar rollen som "mannen i rummet". I ett läge där förhandlingarna präglas hönsgårdens sprättande och kacklande har han fått ett öppet mål och han skjuter den rätt i krysset. Han betonar att han TOLERERAR Kristersson. Han står tillbaka och tar ett steg fram i tydlighet. SD får en mycket mer fri position där de kan forma sin identitet på ett mycket friare sätt. Jag tror det betyder att vi får se Kristersson som statsminister.

Nej, det är ju precis det väljarna INTE gjort! Skälet till att det blir svårt för partiledarna är ju att folkets vilja måste tolkas och därefter upprättas allianser som kan möta den. Det är politikernas och kommentariatets oförmåga att tolka istället för att bara räkna sig fram som rör till det.

Att försöka smeta rasism på @kvartalet - vars redaktion består av betydligt fler blattar än @Aftonbladet - är godhetssignalering. expressen.se/kronikorer/ann-…

Triggervarning. Varför talar man via pressen? Sånt här ska sägas direkt till varandra bortom kameror. Det känns som för mycket malign feminin kultur på rödgröna sidan nu. Det saknas nåt viktigt här. kvartal.se/nyheter/artiklar/…

Sverige har en värdighetskultur. Ett sätt att se på människors som både sårbara men också starka. Det har varit väldigt gynnsamt för oss som land. Sverige är hela världens Pippi långstrump: rika, starka, snälla och kreativa. Men något har hänt. Värdighetskulturen börjar ersättas av offerskaps- och hederskultur som är mer primitiv och som bygger på en människosyn som antingen idealiserar, splittrar och försvagar. Vi måste bryta med det. Blandningen av woke och importerad hederskultur börjar brytas och det är bra. Men vägen är längre än vad många tror eftersom våra dokument kontaminerats av båda.

Det här är minst sagt anmärkningsvärt. Det är psykologi på en 7-årings nivå. Och det är sånt här som sprids via universiteten ut i den utbildade klassen. Det är allvarligt eftersom det sällan står oemotsagt och det är symptom på en okritisk kultur. Det är infantilt borde inte platsa på ett universitet.

Konflikten inom @sdriks handlar ironiskt nog om inkludering och exkludiering - tillhörighetens villkor. Ett grundläggande dilemma i mänskliga gemenskaper: hur införlivar vi olikhet utan att förlora det som håller oss samman? Ju mer SD klarar att hantera konflikten utan att exkludera desto starkare blir de. Ett vägval för SD: bli en rollmodell för hur man kan hantera frågan om tillhörighet eller fortsätt ha rollen som soptunna för den fråga ingen riktigt klarar av.

Konflikten inom @sdriks handlar ironiskt nog om inkludering och exkludering – tillhörighetens villkor. Vilka idéer hör hemma och hur dras gränser? SD bearbetar ett grundläggande dilemma i mänskliga gemenskaper: hur införlivar vi olikhet utan att förlora det som håller oss samman? För slutna gränser hindrar utveckling. För öppna riskerar sammanhållningen. Hur SD hanterar den spänningen kan bli avgörande för partiets fortsatta utveckling.

Sant x 2. Ritualer urholkar ansvarskänsla och agens hos aktörerna. De regredierar och agerar mer barnsligt. Spel blir viktigare än innehåll.

Är det en slump att @dagensnyheter har denna vinkel? För mig är det ett uttryck för en önskan.

Freud berättade för oss att organisationer som definierar sig genom kampen mot ondska attraherar återkommande just det. Idealet blir en magnet för det ointegrerade. Idag är Freud "cancellerad" av woke ideal som istället för att se människans paradoxala natur vill dela upp världen i goda och onda människor.