Garrick

ENADE STÅR VI STARKA – SPLITTRADE FALLER VI Det går fort i hockey. Fredag var fest och fullsatt. Säsongens häftigaste match. Globen kokade. Lördag var baksmälla och blaha. Migränbyhallen revisited. AIK var långt ifrån redo att tävla igen efter fredagens brus, varken fysiskt eller mentalt. Det var knappast oväntat, ändå störigt förstås. Men det är hockey. Det är livet. Och det är spelschemat som Gud glömde. För AIK väntar nu ett längre uppehåll. Jag tror att det är välbehövligt. I fredags gick vi hårt på fem backar och mer eller mindre tre kedjor. Schreiber och Pethrus spelade till exempel nästan 28 respektive 27 minuter. Ljungman klockade in på dryga 24. Bara för att nämna några av många med mycket speltid. Det höll på att kosta oss redan i tredje perioden, då inte minst backarna fick slita ont i egen zon. Tack och lov tog sig laget samman och lyckades vinna straffläggningen. Debaclet igår var priset vi betalade. Var det värt det? Tveklöst ja. Inte så mycket för att en toppmatch i slutet av oktober definierar vår säsong. Men för att det betyder så mycket att AIK presterar i stora matcher inför mycket publik. Det är marginalbesökarna vi behöver komma åt – de som älskar Gnaget men som kanske inte nödvändigtvis har hockeyn i blodet. De kommer inte att åka till Gränby dagen efter ett galej i Globen, men många kommer att känna sig manade när Hovet kallar i mitten av november. * * * Vi AIK:are som älskar hockey måste sluta klaga över "fotbollsgnagare" som bara dyker upp när det vankas stormatch. Det är en destruktiv väg att gå. Den leder ingen annanstans än rakt in i en återvändsgränd. Om vi på riktigt vill fylla Hovet match efter match krävs en annan inställning. Det handlar om att bygga. Bjud in istället för att peka ut. Uppmuntra istället för att klanka ner. Alla AIK:are, hela Gnaget. Enade står vi starka!