Marcus Willershausen 🇺🇦

getting ready to complete the greatest comeback of the century

Syftet jag har haft när jag twittrat eller på andra sätt öppet diskuterat regeringsfrågan, är att det ska vara tydligt för alla var V står och varför. V har inga tankesmedjor eller stora ledarsidor som kan ”spinna” vår sak. Dessutom tror jag att det gynnar möjligheterna att få en regering på plats om man kör med raka rör. Då vet alla vad som gäller. Innehållet i en regeringsförklaring förhandlas bäst utanför Twitter, men det som inte är förhandlingsbart, dvs rätten till likvärdigt inflytande i en regering om V-mandaten efterfrågas, finns ingen anledning att vara otydlig kring. Jag har förstått att det spekuleras om varför jag inte twittrat, främsta skälet är helt enkelt att jag tror att dom flesta nu förstått och att tjata om något som gått fram är inte min grej. Elisabeth Thand Ringqvist har haft sonderingsuppdraget för att undersöka förutsättningarna för en regering i ”mitten”, i det regeringsalternativet har V inte varit aktuella. C har alltså sonderat för att bilda en regering där V-mandaten inte behövs. Eftersom V bara kräver inflytande i en regering om våra mandat efterfrågas så har vi inte haft så mycket att säga/invända under den här tiden. Hade Thand Ringqvist lyckats hade vi fått acceptera det, även om det inte varit vad V önskat. Jag har respekt för att C i första hand vill gå till botten med mittenlösningen som inkluderar fler borgerliga partier. Nu verkar det dock stå klart att det alternativet inte har stöd och därmed är det avslutat i och med voteringen i kammaren. Då går processen vidare och Ulf Kristersson får sondera. Jag har mycket svårt att tro att C byter sida och väljer att styra med SD, hade det varit en möjlighet för C, hade de inte tydligt valt Magdalena Andersson som statsministerkandidat.C-väljarna förväntar sig att Thand Ringqvist står fast vid det. Men med det sagt, varje parti har förstås rätt att göra sina egna val, väljer C att byta sida och stödja Tidö är det deras eget val. Jag tror inte på samarbeten som bygger på förnedring. I ett samarbete måste alla komma väl ut. Ett parti som C, med en borgerlig identitet, måste kunna känna igen sig själva. Hur det behovet ska kunna säkras är V villiga att diskutera. Det enda som inte är möjligt att diskutera är V:s beslut om att ingå i regeringen. Det är ett beslut vi landat i efter en omfattande process, de flesta partier har samma hållning, och vi accepterar dessutom att alla partier som har Magdalena Andersson som statsministerkandidat ges lika möjligheter. Detta trots sakpolitiska skillnader och dåliga erfarenheter från januariavtalet. Vill man bilda en majoritet med andra, kan man inte sätta upp begränsningar för samarbetspartners rätt till inflytande. Hur skulle vi som valt samma statsministerkandidat då kunna lösa det? Det som är helt bortkastat är att rödgröna tyckare lägger tid på att försöka få V att backa i regeringsfrågan och jag är ärligt talat förvånad över att några, trots vår tydlighet, inte förstår att den dörren är helt stängd. För oavsett vad man tycker om det behöver man ju leta andra vägar om vi ska kunna gå framåt och undvika extraval. Vill man lösa situationen få då C att fundera över om det verkligen inte finns andra saker som kan göra ett samarbete med oss rödgröna attraktivt än V utanför. V kommer inte backa på regeringsfrågan men vi är förstås villiga att diskutera allt annat som kan viktigt för C. V har inte tagit beslutet i regeringsfrågan för att vara taskiga mot C eller för att det ska bli svårare att bilda en regering. Vi har meddelat det i god tid och kravet är egentligen bara en självklarhet, i övriga Norden har Vänsterpartiet regerat, så det är inget konstigt med det. V har suttit i riksdagen sedan demokratin infördes och det valresultatet vi fick i årets val är ett av de bästa någonsin. Vi har under decennier haft avtal, förhandlat budgetar, haft anställda på Regeringskansliet mm, behövs våra mandat den här gången ska vi ingå i regeringen och just det är inte förhandlingsbart.

Lite för underbevakat att S, MP och V har gjort en deal med SD i Nynäshamn för att få till ett maktskifte och aktivt röstat på SD:s kandidater till oppositionsråd och vice ordförande i kommunfullmäktige.