Murkelmaster

Nu blir det tredje (och sista) gången jag återvänder till temat koranbränningar. Överallt läser jag upprörda artiklar, tweets och kommentarer som alla har en sak gemensamt; "förbjud koranbränningar!". Även under min egen tweet från igår har jag fått ta del av allehanda åsikter i saken "förbud". Dessa upprörda upprop har även det gemensamt att de, i de flesta fall, är både missvisande och att de saknar verklighetssubstans. De faller mestadels under det vi kallar "känsloyttringar" och "åsikter". Här nedan ska jag förklara varför. Vissa vill skyffla in koranbränning (per se) under lagen om Hets mot folkgrupp, andra vill inskränka yttrandefriheten och några anser att demonstrationsrätten ska skrivas om. Den gemensamma motiveringen är i samtliga fall att koranbränning kränker en viss grupp människor och därför måste sådant förbjudas. Sveriges kristna råd menade tom att man kan bränna biblar men man måste förbjuda koranbränningar (sic!). Från politiskt håll anser man att det bör införas ett förbud därför att koranbränningar allvarligt skadar Sveriges anseende, stör utrikespolitiken (läs; vår NATO-ansökan) och skapar inrikespolitiska problem. Inte helt oväntat med tanke på hur svensk politik har sett ut de senaste femton åren. Låt mig då bena ut problematiken för alla tvivlare och förbudsivrare. Lagen om Hets mot folkgrupp omfattar redan "hat och hot". En koranbränning i sig är, och kan aldrig bli, varken hat eller hot, utan ska sättas i den kontext där skriften bränns. Om du enbart bränner skriften som en protest mot islam så kan det aldrig bli fråga om hets mot folkgrupp. Skulle du däremot yttra dig nedlåtande, uppviglande och/eller hotfullt mot just muslimer under aktionen så är ju saken klar. Då faller det hela under "Hets mot folkgrupp". Helt utan att en endaste lag måste ändras eller att vår grundlag behöver skrivas om. Däremot är det helt ställt utom tvivel att varje koranbränning kränker muslimer - inte alla, men tillräckligt många för att det ska uppstå kravaller och oroligheter. Det, mina vänner, är dock någonting helt annat och även här finns det lagar och förordningar som ska säkerställa samhällets skydd mot individer och grupper som löper amok. Nu har vi då två poler som står mot varandra. Den svenska (västerländska) demonstrationsrätten och yttrandefriheten, som ju per automatik medför att vissa grupper alltid kommer att känna sig kränkta, i ett fritt samhälle. Mot det står, i det här fallet, islam och dess krav på okränkbarhet. Våra politiker ska här alltså avgöra om det är det fria samhällets normer, värderingar och (grund)lagar som ska övertrumfa en specifik grupps krav på religiös okränkbarhet - eller om eftergifter ska göras för att tillfredsställa den, i det här fallet, kränkta gruppen i form av lagskärpningar eller en omvärdering av praxis. För mig står det utom allt tvivel att vår lagstiftning redan är stark nog att handskas med fall där verkligt hat och hot förekommer. Jag ska avsluta med att påminna om att eftergiftspolitik aldrig är rätt väg att vandra. Idag handlar det om koranbränningar och kränkta människors krav. Vad ska det handla om nästa gång? Om man hamnar i en eftergiftsspiral så har man allvarligt skadat samhällets möjligheter att stå emot krav från enskilda grupperingar. Lagen ska ju gälla lika för alla. De allra flesta anser att koranbränningar är rena dumheter och de allra flesta låter bli att bränna religiösa skrifter. Vad du än säger, skriver eller demonstrerar mot så kommer någon alltid att bli kränkt. Ibland en större grupp - oftast bara dina politiska meningsmotståndare. I ett fritt sekulärt samhälle måste den möjligheten bestå - även om trycket från någon specifik grupp ibland är stort. I annat fall är vi inte bättre än de stater som inte tillåter fri åsiktsbildning och fria demonstrationer. Ha en god dag! ❤️