Pierre Ringborg

TIBURTIUSDAGEN - SOMMARMÅLSDAGEN På Tiburtiusdagen vaknar björnen och lämnar sitt vinteride. I alla fall enligt svensk folktro. Traditionen är så stark att många djurparker än idag visar upp årets björnungar den 14 april. I Sydsverige kallades dagen för den första sommardagen. Nu var sjöar och andra vattendrag isfria och gäddan började leka. Även i Finland är den 14 april en betydelsefull märkesdag. Där kallas dagen för sommarmålsdagen. På sommarmålsdagen skulle man enligt tradition gå upp på en hög höjd och ropa eller blåsa i horn. Anledningen var att skrämma rovdjuren då boskapen skulle släppas ut på vall. Samma sed var spridd i norra Sverige. På runstavar märktes dagen ut med ett lövat träd. På hösten, utmärktes den 14 oktober istället med ett avlövat träd för att symbolisera att sommaren var slut. Precis som många andra märkesdagar kunde man spå vädret på Tiburtiusdagen. Var den 14 april solig och varm skulle sommaren bli kall och regnig. ”Är Tiburtius klar och skär, skall man så när hästen bär, men är Tiburtius våt, skall man torka sin åkerhåt.” Sa man i Hälsingland. I Värmland löd ett talesätt: ”Hur än vädret är på Tiburtius, så skall björnen gå ur idet, tjädern spela i talltoppen och gäddan gå på nätet" Enligt en uppteckning från Västergötland ”dansa både mygg, myror och ormar” på Tiburtiusdagen. Tiburtius var en martyr som dog på 200-talet, men idag vet vi inte så mycket om honom. I Sverige är Tiburtius ett ovanligt namn. Knappt ett tiotal har namnet som tilltalsnamn. Ändå får namnsdagen stå kvar i almanackan på grund av de urgamla nordiska traditioner som knyts till Tiburtiusdagen.